tomaslindblad.se

De först upphittade offren låg utsträckta, två av dem på rygg och en på mage. Alla bar tydliga spår av branden, men det såg inte ut som om de tre hade bränts ihjäl. Kriminalteknikerna kunde senare konstatera att de inte låg i de kroppsställningar som brukar karakterisera brandoffer. De hade inte dragit sig samman, skyddade sig inte med armar och händer.

Teknikerna påpekade också att de som omkommer i en brand oftast förgiftas och blir medvetslösa av all den rök som samlas i de täta rummen. Men det här huset var byggt för att låta all rök snabbt stiga uppåt och ut. Taket av halm brann troligen upp snabbt, och husets stabila timmerkonstruktion borde hålla tillräckligt länge för att invånarna skulle ha tid att ta sig ut innan det rasade samman.

Det mesta pekade på att de tre bragts om livet innan branden startade. Ett 1 600 år gammalt mord.

– Man ligger inte på det viset när man blivit innebränd, säger Karl Magnus Lenntorp, arkeolog och utgrävningsledare i Uppåkra. Och det är överhuvudtaget sällan man ser tre vuxna individer innebrända på det här viset Mycket tyder på att det förekommit någon form av våld. Det kan vara en maktkamp, ett sätt att göra sig av med rivaler. Man kan ju till exempel se på de gamla danska kungastriderna. Det var ett jäkla nackande.

Ett av offren kunde könsbestämmas. Det var sannolikt en man som bör ha varit 179 centimeter lång och som låg på mage. Men allt som återstod var underbenen och delar av låren. 

– Det såg ut som om han legat under en massa bråte, och sedan har man någon gång försökt dra ut honom, och då har benen gått av, säger Karl Magnus Lenntorp.

Det här är inte de enda lämningar av människor som hittats i Uppåkra. Men de tre dödsoffren i det som än så länge brukar kallas ”brandhuset” utgör en av de bilder som utgrävningarna i Uppåkra bjuder på.  Brandhuset är ett imponerande stort långhus från 400-talet. Huset kan ha varit 40 meter långt, och låg intill ”templet”, den religiösa byggnad som ser ut att ha varit centrum för aktiviteterna på platsen.

– Ännu vet vi mycket lite om vad som verkligen hänt här, men det ser onekligen ut som ett säte för en hövding eller en lokal kung, säger Karl Magnus Lenntorp.

En av de yngre byggnaderna på samma plats berättar en liknande, men annorlunda historia, än brandhuset. Ungefär 200 år senare, under det som brukar kallas Vendeltid, brändes några andra människor inne i sitt hus. Benresterna låg i oordning, men tillhör minst två individer. På samma plats ser man att en vägg rasat ner över ett slätt lergolv. Till samma fynd hör några småbitar av ett par praktpjäser i glas, och en guldring. Här finns också brända vetekorn tillsammans med krukskärvor och överarmsbenet från en historiskt tidig katt.

Det här är två ögonblicksbilder från Uppåkras långa och rika historia. Två bilder som har börjat träda fram under de två senaste somrarnas utgrävningar. 

Arkeologin här berättar om en lång och obruten utveckling allra minst från 200-talet och fram till vikingatiden 7-800 år senare.

Det höga templet har stått på samma plats i närmare ettusen år, men flera golvlager avslöjar att det byggts om ett antal gånger. Det var en konstruktion byggd med kraftiga stolpar, så kraftiga att man beräknar höjden till cirka åtta meter. Golvytan är ungefär tretton gånger sex meter. En gissning är att det här kulthuset har liknat de norska stavkyrkorna. Det var en imponerande religiös byggnad som har synts långväga över slätten. Till de märkvärdigaste tidiga fynden hör en dryckesbägare och en glasskål som hittades under golvet i templet, eller kulthuset. Bägaren är detaljrikt arbetad i guld och silver, gjord efter romersk förebild, men med nordiska djurslingor i dekoren.

Skålen är tillverkad av två lager glas, i vitt och blått, med det som kallas överfångsteknik. Bägaren kan vara tillverkad på platsen, medan glasskålen med ett mönster som en lotusblomma ser ut att komma från området norr om Svarta havet. Bägge dateras till 500-talet och antas ha med riter i templet att göra.

Men medan templet har stått orört under långa tider så har långhusen intill härjats av en stormig historia. Under det som kallas brandhuset finns spår av en ännu äldre byggnad, och i lagren ovanpå, minst tre till. Alla är de olika versioner av den stora hall som genom århundradena varit säte för härskarna i Uppåkra.

Och det finns fortfarande stora områden kvar att gräva ut. Hela det område som täcks av den nitratrika jorden är ca 50 – 60 hektar stort. Enbart några hundra kvadratmeter är ordentligt undersökta med arkeologernas små tandborstar och skrapor.

Men nu under hösten 2008 pågår tillfälligt grävningarna i Uppåkra igen. Med hjälp av ett tjugotal arkeologistudenter går det att få ut ett par veckors ytterligare insatser före vintern. De arbetar runt långhusen där kulturlagren ligger meterdjupt ovanpå varandra. Ett kvadratmeterstort schakt mitt i det som varit långhus visar minst sex golvlager ovanpå varandra. Och överallt ligger benbitar. Benbitar som för över tusen år sedan lämnades i öppen dager. De har trampats på och gnagts av hundar eller svin. Ben framför allt från nötboskap, men också från får och grisar. Och till och med från människor. Osteologen – benexperten – Ola Magnell har bokstavligt talat händerna fulla.

– Troligen handlar det om något slags rituella måltider, någon typ av offer, säger han. Precis på platsen mellan hallbyggnaden och templet är det allra mest. Och att det inte är någon vanlig avskrädeshög, det ser man inte minst på att det låg flera stycken guldmedaljonger med runinskrift, så kallade brakteater, bland benen.

Ola Magnell plockar upp en halv decimeter stor gråvit bit från jorden och konstaterar snabbt att vi hittat en bit människokäke. Ett stycke från överkäken och kindbenet.

Någon liknande samling benbitar finns inte någon annanstans, säger han.

– Det som är så häftigt med Uppåkra, det är inte några enskilda märkvärdiga benfynd, säger han. Det är istället just det att det är så rikt, helheten. Och det att vi kan skapa en väldigt detaljerad bild av hur det såg ut. Det är helt unikt.

Historien om utgrävningarna i Uppåkra börjar när Sockerbolaget inventerade jordarna i Skåne på 1920-talet. Sockerbetor växer bäst på åkrar med hög nitrathalt och på kartan markerades de nitratrika jordarna. Marken runt kyrkan i den lilla byn Uppåkra, strax sydväst om Lund visade sig vara det största sammanhängande området med höga nitrathalter i hela Skåne.

Nitraten i marken bildas framför allt av urin från boskap och annat biologiskt avfall. Det såg med andra ord ut som om det hållits mycket boskap här, kanske mer än någon annanstans i Sydsverige. Men när och varför visste ingen då.

Redan på 1930-talet gjordes en första mindre utgrävning och då hittade man en del av ett av långhusen. Men sedan dröjde det ända till 1990-talet innan Uppåkra kunde börja utforskas mera systematiskt. Arkeologer med metalldetektorer vandrade under några sommarveckor fram och tillbaka över de leriga åkrarna under 1996, och de hittade mer än de kunnat drömma om. Tusentals föremål av guld, silver, glas och keramik låg i jorden. Här fanns uppenbarligen något stort.

När de verkliga grävningarna kom igång i början av 2000-talet hittades snart Templet. Mer eller mindre i linje med kulthuset dök så småningom den historiska serien av långhus eller hallbyggnader upp.

Historiker och arkeologer vill inte använda begreppet ”stad” för bosättningar i Sverige före medeltiden. Uppåkra var ingen stad. Men helt klart var det en stor permanent, långlivad bosättning, med långhusens härskare i spetsen.

Flera av de övriga, enklare husrester som upptäckts är förstörda av de plogar som under århundraden bearbetat jorden i den åker som täcker området. Men man har kunnat se att de var delar av bostadshus, med ugnar och vävstolar.   

Arkeologer har sällan gott om pengar, och det gäller även Uppåkraprojektet. Men hittills har man kunnat finansiera utgrävningarna med hjälp av donationer, både från företag och från privatpersoner. De pengarna tog slut efter sommarens grävningar, och var nya bidrag ska komma ifrån det vet man inte just nu.

Det finns förhoppningar om att de närmast berörda kommunerna Staffanstorp och Lund ska bestämma sig för att satsa på en arkeologisk upplevelsepark på platsen. Det skulle i så fall kunna leda till en stadigare finansiering av forskningen. Planerna finns, men ännu inte pengarna.

Men det finns definitivt mer att upptäcka i Uppåkra.

 

I närmare tusen år stod templet på samma plats. De två meter djupa hålen för stolparna vittnar om ett högt hus. Mitt i rummet fanns en stor eldstad. Dyrbara rituella dryckeskärl hittades under golvet, och avbildningar av den enögde Oden är måhända spår efter dyrkan. Oden var inte bara krigarnas spjutgud. Han representerade också läkekonsten, och i Uppåkra praktiserades bevisligen någon form av läkekonst.

Jerry Rosengren vid Lund historiska museum tror att kulten i Uppåkra kan ha varit knuten till läkedomskunniga kvinnor, representanter för den gamla ”Nakna gudinnan”.

– Det här är ett komplex av föreställningar som man kan spåra tillbaka till kelterna, och som sedan utvecklas till den nordiska Freja-kulten, säger han. Många föremål från Uppåkra, som halsringar och smycken med ormsymboler hör hit, men de påminner också om romerska föreställningar.  

Vapenoffer

Både söder och norr om kulthuset – Templet – hittades sammanlagt över 200 vapen - spjut, svärd, pilspetsar, knivar med mera. Samtliga mer eller mindre förstörda. Det är resterna av ett vapenoffer, det som på latin kallas ”triumphus”, firandet av segern, enligt Jerry Rosengren vid Lunds historiska museum.

– Det är en kulturell import från Rom. Fiendens vapen förstörs i en rit och offras åt Oden eller Freja som ett slags tack för seger i strid. Man kan se det här både på romerska mynt och triumfbågar, och från 400-talet börjar man göra likadant här i norr.

Bland vapenoffren i Uppåkra fanns också människoben. Det är tänkbart att även fångar offrades till gudarna efter en seger.

Det romerska inflytandet märks tydligt på flera sätt. Rom är det stora kulturella kraftfältet i Europa under de första århundradena efter år 0 och de romerska legionerna var förlagda i stora härläger i det som de kallade Germania. Till exempel fanns i Uppåkra de små guldmynt som kallas solidi, som användes för att avlöna trupperna, och som gett upphov till ordet soldat.

Man har också funnit likadana kirurgiska instrument som de romerska fältskärerna använde för att ta hand om krigsskador. Uppåkrabor har uppenbarligen lärt sig det medicinska hantverket som legosoldater hos romarna och tagit med sig kunskaperna hem.

Den danske krönikören Saxo skriver att kungen Ragnar Lodbroks son Sigurd blev sårad vid ett fälttåg i Skåne på 800-talet. Enligt Saxo fördes han till ”närmsta stad och blev där lagd under fältskärarens hand”. Sonen blir så småningom räddad till livet av Oden.

Kan den skånska staden ha varit Uppåkra? En ort där vi vet att det fanns ”fältskärare” och ett tempel där Oden dyrkades.

Små tunna guldbleck med instansade figurer har spelat en viktig roll i det forntida Norden. I Uppåkra har man gjort det största samlade fyndet av sådana här guldgubbar i Nordeuropa. Alla har hittats i Templet, kring de stora mittpelarna.

– De verkar ha suttit fästa på de grova pelarna, berättar Jerry Rosengren på historiska museet i Lund. Man kan tänka sig att de glänste hemlighetsfullt i dunklet därinne, bara upplyst av eldskenet från härden.

Vad betydde gubbarna då? Det vet man inte alls. Men de kan dels ha varit ett slags rättsliga dokument, eller sigill för överenskommelser, allianser och giftermål, samtidigt som de bar på en religiös laddning. Några är klippta som silhuetter, andra liknar nästan frimärken, med män, kvinnor eller par av människor.

Guldgubbarna stämplas fram med en så kallad patris. I Uppåkra har man hittat mängder med sådana stämplar. Men många av de figurer som passar till stämplarna finns inte här. I stället har de hittats på Bornholm och andra platser i Danmark. 

Uppåkra ligger på en höjd, väl synligt för den som kommer resande söderifrån på den gamla vägen från Trelleborg.

Från den nya 1800-talskyrkan har man utsikt över det flacka landskapet mot norr och väster. Lunds domkyrka syns bra, och måste ha synts ännu bättre på medeltiden. Men den romanska kyrkan byggdes först på 1100-talet. Då fanns inte Uppåkra kvar som central boplats. Mycket talar för att den helt enkelt flyttats till Lund. Den förkristna kultplatsen byttes ut mot en ny, kristen, av en kung som ville markera den nya epoken. Lund lär ha grundats cirka 990 av Sven Tveskägg, son till Harald Blåtand, Danmarks första kristna kung. Sven verkar vara den första danska härskare som på allvar hävdar sin makt i Skåne. Den nya staden fick tidigt myntverk och en stavkyrka, och snart var Lund fullt av kyrkor och kloster.

Den här flyttningen kan kanske förklara varför Uppåkra inte nämns i några skriftliga källor, trots att det tycks vara en av de största och viktigaste platserna i södra Skandinavien under hela senare delen av järnåldern – Uppåkra hette förmodligen Lund, eller Lunden. Det är ett namn som också kan passa bättre på en gammal hednisk offerplats än till en nygrundad kyrkostad.

Enligt Snorre Sturlasson plundrade den isländske hårdingen Egil Skallagrimsson en rik köpstad vid namn Lund på en resa genom Öresund. Staden ska ha legat en bit in i landet och var omgiven av en träborg.

Mycket talar för att detta hände några årtionden innan staden Lund grundades. Egil anföll i så fall ”Gamla Lund”. Namnet följde sedan med till maktens nya centrum, och av det gamla hedniska fästet blev två bondbyar som så småningom kom att kallas Uppåkra. De skänktes av kungen till kyrkan år 1085 genom ett gåvobrev som fortfarande är den ägohandling som gäller.  

Tidsaxeln - Från romare till vikingar 

 

Uppåkra var ett maktcentrum under senare delen av järnåldern. Epoken brukar delas in i fyra mer eller mindre tydliga delar.

Romersk järnålder, är tiden ungefär från år 0 och fram till 400 e kr. Då tränger de romerska legionerna långt upp i de germanska trakterna, och Roms inflytande, både kulturellt och militärt, syns på många sätt även hos oss. Det är från den här tiden de äldsta bevarade spåren av Uppåkra kan ses, bland annat grunden till templet.

Folkvandringstiden varar sedan fram till cirka 550. Västrom har fallit, och Europa härjas av strider och folkförflyttningar. Medeltiden inleds på kontinenten. Nordiska män strider för Kejsaren i Bysans och med hunnerkungen Attila. Uppåkra blir ett stadsliknande centrum. Templet är troligen av stor betydelse vid den här tiden.

Vendeltid är den epok som föregår vikingatiden, cirka 550 – 800. Under senare delen av vikingatiden, efter 950, flyttas troligen maktens byggnader och attribut från Uppåkra till Lund. Skåne blir officiellt kristet. 

Det mesta som är  spännande i historien kom söderifrån, och långt innan vare sig Sverige eller Danmark fanns så var Uppåkra ett gyllene centrum, med täta band till Rom och hunnern Attila.